I rampljuset....
om jag vill ta olika typer av uppdrag, styrelsearbete etc.
Om det är något som engagerar mig så åtar jag mig
det gärna, ser det som ett förtroende.
Jag gör det för att det intresserar mig och att
jag tror att jag kan uträtta någonting bra.
Har inget behov av varken, titlar, rampljus el.dyl.
Jag vet vem jag är och är trygg i det.
Därför kan jag ibland bli lite beklämd när människor
tackar ja till den här typen av uppdrag och det visar
sig att det egentliga syftet är att få stå i rampljuset,
om ni förstår vad jag menar.
Som inte är ett dugg intresserade av att utföra något
arbete eller att vara delaktiga på något vis.
Mer än då strålkastaren är på......sånt gör mig lite ledsen.
Jag vet att jag inte kan påverka andra människors beslut,
fast likafullt blir jag beklämd.....tänk om någon som ville
uträtta något hade kunnat ta den platsen istället........
För mig är det en fråga om etik.
Rätt eller fel?
Imorgon kommer Tomten...
Ja, imorgon kommer Tomten.
Åtminstone till mitt jobb :-)
På förmiddagen har vi julfika & julklapps-
utdelning, julklappar från Företaget.
På eftermiddagen har jag julklappsudelning.
Brukar samla ihop allt sådant som jag får
från leverantörer & andra samarbetspartners.
Sedan lottas detta ut bland mina medarbetare.
Tycker det känns schysst att göra så.......
Jag har också sedan många år en tradition.
Jag skriver personliga julkort till alla mina medarbetare.
Det brukar vara uppskattat !!
En sån liten enkel sak har trots allt ett stort värde.
Nu har jag ju inte så många att skriva till....
fast jag gjorde det även när jag hade över 100 pers.
Som sagt imorgom kommer Tomten.
Jag gillar honom, ja Tomten alltså...
....en snäll och godhjärtad figur!!
Onsdag - halva veckan har gått...
Redan onsdag !
Som sagt tiden går otroligt fort.
Har hunnit genomföra fyra PU-samtal
med mina medarbetare under veckan.
Fortsätter imorgon och räknar med att
vara klar under nästa vecka.
Som en del i dessa samtal så ger
medarbetaren mig feed-back på mitt ledarskap.
Än så länge så har jag fått otroligt
positiv feed-back vilket i sig är som balsam
för själen.
Det är också ett kvitto på att jag fortfarande
klarar av balansen mellan att vara chef och
en i gänget.
En balansgång som är oerhört svår.
Jag har ju inte varit i den här organisationen/företaget så länge.
För min del tror jag att jag lyckas därför att jag:
- är rak i min kommunikation
- är mig själv, alltid!
- ser varje individ.
- visar tillit.
- inser MINA begränsningar.
- ber om hjälp, när jag behöver det.
- jag har mod.
- ....och ytterligare några faktorer....
Att vara en duktig chef/ledare krävet ett stort mod.
Hur konstigt det än kan låta så är det så.............
Vad är en bra chef för dig?
Att vara kvinna och VD!
Är egentligen inget konstigt fast ibland känns det så....
Jag har jobbat som VD & Koncernchef, inom tillverkande industri, under ett antal år.
Jag lämnade VD-jobbet för nästan två år sedan för att ta hand om själen..eller hur jag skall säga.
Kom till insikt om att mitt liv faktiskt mest bestod av arbete, arbete och lite mer arbete.
Nåväl det här inlägget skulle ju handla om hur det är att vara kvinna och VD.
Jag har ofta jobbat som ensam tjej i projekt, ledningsgrupper, styrelser etc.
För mig har det inte varit något konstigt har ofta inte ens tänkt på att jag varit den enda av det kvinnliga könet.
Fast jag har nästan alltid blivit påmind om det och fått frågor om det av mina manliga kollegor.
Genom frågor/kommentarer som:
- "Hur känns det att vara ensam tjej bland så mycket gubbar/män/karlar?"
- "Nu får vi tänka oss för vad vi säger när vi har en kvinna med, hö hö"
- "Hur ser ni kvinnor på......"
- "Hmm vi brukar ju bada bastu på de här träffarna....."
Journalister som vill skriva om detta "unicum" en kvinnlig VD kommer med frågor som:
- "Hur känns det att vara kvinna & VD?"
- "Har kvinnliga VDár någon form av träffar, socialt och så?"
- "Hur upplever du dina manliga VD-kollegor?"
Som ni förstår ett axplock av kommentarer, sammantaget gör dessa frågor att jag känt mig som en udda fågel.
Jag har ofta funderat på det här. Jag tror absolut inte att frågorna/kommentarerna ställs av illvilja eller att syftet har varit något annat än vänligt.
Tror ni man skulle fråga en manlig VD dessa frågor?
Nej, jag tror inte det.
Mitt svar har alltid blivit:
" Jag ser ingen skillnad mellan mig och en manlig VD. Den enda skillnaden är att jag inte kan ha mina visitkort i bröstfickan! (De blir ju U-formade då ha, ha) "
Frågan kvarstår dock VARFÖR får man som kvinnlig VD den här typen av kommentarer.
Det kan ju bero på att vi trots allt inte är så många, men jag vet inte.....har du någon fundering ?
Nej, jag är INTE för könskvotering !!
Mail från en Ängel....
Det kom ett mail från en ängel igår.
En ängel som det säkert är ett halvår sedan vi hördes.
Ännu längre sedan vi sågs...jösses det måste vara snart två år sedan!
Hon skrev att hon saknade mig....vilket ju naturligtvis värmer långt in i hjärtat.
Jag saknar ju henne minst lika mycket. och det lät jag henne veta i mitt svarsmail.
Vi får se om vi kan få ihop våra tider så vi kan träffas.
I änglarna ovan så symboliseras hon av den till vänster och jag den till höger.
(Hon är mörk & jag blond, så det var ju passande........)
Hon är en ängel i mitt liv på flera olika sätt.
Vi förstår varandra utan en massa ord, en blick, en nick, ett ögonkast.....det räcker.
Vi har jobbat ihop i nästan nio år.
Hon har varit en av mina mest trogna medarbetare.
Jag har alltid haft 100% förtroende för henne och jag tror det varit ömsesidigt.
Jag var hennes chef under större delen av den tiden.
Hon flydde från Bosnien, hon var nästan färdig läkare när kriget bröt ut, hon lärde sig svenska på egen hand...
....jag fick förmånen att anställa henne och arbeta med henne i nästan nio år och fick därmed ytterligare en ängel i mitt liv. Hon har berikat mitt liv och jag hoppas och tror att även jag tillfört något positivt till hennes.
Tack kära E jag hoppas att vi kan ses under december.
Mentorskap
Egentligen skall en tjej ha en tjej och en kille en kille som mentor.
Fast i de här fallen så har det helt enkelt blivit så här eftersom det fungerar så bra.
Tänkte berätta lite om mina adepter:
Först ut får bli en av tjejerna.
Började jobba efter 8:an, grymt skoltrött och lite vilsen i livet.
Jag mötte henne när hon var omkring 18 år och jag förstod genast att det fanns stor potential i den här lilla tjejen.
Jag hade möjlighet att ge henne utmaningar att hjälpa henne framåt och att växa som människa.
Ibland har jag nog varit ganska tuff mot henne, men jag har aldrig gått över gränsen så att säga.
Bara puschat, utmanat och funnits till hands (24h/dygn i drygt 12 år) så har jag coachat henne.
Idag sitter hon på en tjänst som Produktionschef och hon är duktig, riktigt duktig.
Har svårt att med ord beskriva den glädje jag känner över att den här tjejen har lyckats så väl.
Det värmer mitt hjärta varje gång vi hörs av och hon med glöd berättar om sitt liv både yrkesliv och privat.
Inte nog med att hon lyckats i yrkeslivet, hon har idag familj också. Två små underbara knattar.
Vad var det då jag såg i den här tjejen?
- En vilja till förändring
- Otrolig simultankapacitet.
- Ett "tänk" som var rätt.
För mig är detta en liten Askungesaga.
En ung tjej som var ganska vilsen i livet och som lite grann höll på att spåra ur kom på rätt köl igen.
Hon har gjort ett alldeles otroligt arbete med sig själv.
Jag kan bara känna stor ödmjukhet över att få har varit delaktig i hennes liv.
Tack Maria !
