Att växa upp i ett alkoholisthem
Hur det var att växa upp med två alkoholiserade föräldrar.
*
Jag brukar skämtsamt säga att jag blev morsa vid 8-års ålder.
Det var då mina föräldrar skilde sig och min mammas alkoholberoende accelererade.
Jag var den som fick ta hand om hemmet & mina små syskon, då fyra till antalet.
*
Det var jag som väckte de små på morgonen, klädde dem och lämnade
dem på dagis innan jag själv gick till skolan.
Efter skolan hämtade jag dem och tog hand om dem tills dess
det var någon vuxen som kom hem.
Ibland min mamma ibland någon tonåring hon "hyrt" in för att laga mat till oss.
*
Vi hade det ganska knapert med pengar, ofta var de gånger då jag fick gå till butiken
& handla på "krita" eller så fick jag en påse med kopparpengar att handla för.
De gångerna gick jag långt i förhoppning att ingen skulle känna igen mig.
*
Otaliga var de gånger då jag också tog hand om mina syskon på kvällar & nätter.
Min mamma hade mycket folk hemma innan de gick ut på krogen.
Mitt jobb var att städa upp efter dem när de gått.
Ibland när mamma kom hem var hon så berusad att hon skrek att
hon höll på att dö. De gångerna satt jag vid hennes säng hela natten,
rädd att min mamma skulle dö. Jag vågade inte somna.
Mamma träffade min syvfar när jag var 9-10år.
Mitt liv förändrades inte nämnvärt. Dock blev det mer våld hemma.
De slogs med varandra och vi barn blev hårt tuktade.
Med tiden fick jag tre syskon till, vi blev åtta. En bror gick bort vid 4 månaders ålder.
En av mina systrar har en cp-skada ( rullstolsbunden och behöver full passning)
*
En massa konstiga regler sattes upp. För att nämna några:
- Vi fick duscha max 5 minuter (han stod utanför dörren & bankade när tiden var ute)
Tro nu inte att vi fick duscha VARJE dag, nej max 3dgr/vecka.
- Godis ställdes fram men det fick vi inte äta av. De räknade & saknades en godisbit
blev det förhör och bestraffningar, kollektiva eller enskilda.
- Varje natt behövde min handikappade syster vändas, om vi inte hörde henne
så hällde min styvfar 1l iskallt vatten över oss, många nätter i blöta sängkläder..
- Vi fick aldrig äta något utan att be om lov. Fanns ingen hemma? Inget att äta...
Ja, så här kan jag hålla på hur länge som helst.....knäckte aldrig koden till dessa regler!
*
Alltid bestraffningar, den ena mer sofistikerade än den andra.
Behöver jag säga att bestraffningarna liksom aldrig stod i paritet med "brottet"!!
*
Både jag och nästan alla mina syskon har blivit utslängda hemifrån vid 16-17års ålder.
Som äldst har det ofta varit jag som fått ta hand om mina syskon då de kastats ut.
***
Min uppväxt har präglats av stort ansvarstagande, var inte barn så länge, alltid varit rädd,
fysisk och framför allt psykisk misshandel, trots det så skulle jag inte vilja ändra på någonting.
Jag är den jag är idag därför att jag har de erfarenheter jag har och mitt liv är alldeles underbart.
Jag har jobbat hårt med mig själv och med att förlåta!!!
I samma stund jag kunde förlåta min mamma & styvfar blev jag fri!!
Att förlåta är det absolut bästa & finaste jag lärt mig i livet!!
Fortfarande finns det många barn som lever i liknande situationer, vi MÅSTE våga se dem!!
Tänk om någon vågat se mig och mina syskon!!
Våga stå upp för barnen!!
tår
Inget barn ska behöva ha det så!
Ändå är det många som har det....
Håll öron och ögna öppna..
Kram på dig och du har helt rätt att förlåta gör en fri ...
kära du ..mina tårar rinner....denna sprit...men du har lärt dig något fantastiskt ...att förlåta.
Det är den vägen som leder till sinnesro och glädje. Kanke inte alltid lätt att förlåta. Vissa saker svårare än andra men jag har i alla fall den erfarenheten att det leder alltid till något fantastiskt när man förmår förlåta..kram minvän
ps...ser att du oxå dammsuger till Sprngsteen...skrev det på en annan blogg
Jodu, inte är det lätt. JA gär ledsen att du har behövt uppleva allt detta. Samtidigt har det gjort dig til lden du är, och se så många du kan hjälpa tack vare dina lärdomar!
Jag hoppas alla som jobbar med barn inser hur viktiga de är. Som den enda vuxne som kanske kan bekräfta barnet. Inte åstadkomma mycket men ändå ge ett frågetecken eller ett utropstecken. Den som kallar på hjälp om det behövs...
Många vuxna är rädda...ahr jag konstaterat under mina år i skolan .Och svårt är det. Jättesvårt. Det är mycket hetluft den professionella hamnar i, manipulerande vuxna som hotas och skräms...Men det får aldig ursäkta att man inte "ser"...
Tack snälla du! Jag skrev ut dikten och satte genast upp den på anslagstavlan. Dit jag kan titta varje dag.
Kram
Du är en alldeles fantastisk människa!!
Jag har med vuxit upp med alkoholiserade föräldrar men jag har bara behövt ansvara för mig själv..(hade en äldre bror). Jag kan i inte ens förställa mig hur du har haft det...
J**la gubbe rent ut sagt.. Kramar i massor och vilken tur för resten av världen att du råkar vara en så himla stark människa:-)
Jag blir så ledsen när jag läser det du skriver.
Jag växte också upp med alkohol i närheten,min pappa var helg alkolist,han drack varje helg varje ledighet, typ semester. påsk, jul ja alla ledig stunder på dygnet. Min pappa har aldrig slagit mig eller varit elak, bara Oansvarig, jag hade som tur vad inga småsyskon det är jag som var minst,så jag slapp ta ansvar för några mindre. Men jag fick ta ansvar för en stor pappa istället, han drog gärna med mig på sina fylloställen och sen fick jag hjälpa honom hem,när han ramlade var det jag som fick dra och slita du ska inte tro att någon vuxen hjälpte mig, nej de roade sig med att flina och viska. Jag är så glad att jag hade min store bror vid den tiden, annars hade jag nog inte varit den personen jag är idag, jag älskar honom väldigt mycket för det :-)
Du undrar säker var min mamma var, jo hon fans med men orkade liksom inte, det var ofta hon som bad mig att hämta hem pappa för hon viste att då följde han med. Vet inte hur många gånger jag har suttit under köksbordet och gråttit för att pappa kommit hem sönderslagen i ansiktet.Då sov jag oftast i min brors säng på nätterna.
Min pappa dricker inget längre, han är nykteralkolist nu :-)
Nej inga barn ska behöva uppleva föräldrar som dricker.
kram Lisbeth
Ja vi har starka band till varandra min bror och jag. :-)
Åh, vännen så ledsen jag blir när jag läser det du skriver om din barndom men samtidigt så glad för att du skriver om ditt förlåtande och det är stort att förlåta.Tänk så mycket bättre man mår när man förlåtit.
Ja, visst är kärleken underbar!
Jag förstår precis vad det är du skriver om. Jag tror nånstans att förlåtandet är det sista steget man måste ta för att kunna bli hel som människa och gå vidare. Samtidigt så hade jag inte varit den jag är idag utan min ryggsäck. Så är det ju.
Skickar en stor kram!
Jag är också uppvuxen i ett hem där alkoholen styrde men tack och lov fanns inga våldsamheter.
Tack för att du delar med dig. Kram!
Hej! kom hem efter en underbar helg och tog en sväng in till dig...kära vän vad mycket elände du har vart med om, sånt som barn inte ska behöva uppleva, att få ta ansvar från så tidig ålder, är så ledsen för din skull...tyvärr som du säger så är ju detta verkligheten för många just nu oxå. att du orkat kunna förlåta är ju helt enastående...men som du sa: att då blev du fri...är glad för det och du har ju visat att du klarat av detta och blivit en underbar och stark människa! skönt för dina syskon att dom haft dig som storasyster. tänker på dig och skickar massor av änglakramar till min änglavän!
Över till en helt värdslig sak..
Var har du funnit den fina besöksräknaren? En sådan skulle jag väldigt, väldigt gärna också ha...(fann en idag osm jag inte är nöjd med)
Kram
Tack för din fina och intressanta kommentar hos mig.
Men oj, vad kämpigt du också har haft det under din uppväxt.
Att so barn behöva ta hand om dina småsyskon p.g.a av dina alkoholiserade föräldrar.
Det måste ha varit så svårt för ett barn att behöva axla det ansvaret,
istället för att själv få vara barn och trygg.
Och att behöva vara mamma till sin egen mamma.
Och dessutom våld i hemmet och alla konstiga regler och bestraffningar ni barn utsattes för.
Usch...vad hemskt...jag ryser...
All rädsla och att alltid vara rädd.
Jo, erfarenheter i barndomen präglar en,
och jag beundrar dig för din styrka och att du även kunnat förlåta din mamma och styvfar.
Men kan mycket väl tänka mig att du fått jobba hårt med dig själv för att komma dit.
Ja tänk om någon hade vågat se dig och dina syskon när detta pågick.
Precis som jag önskar någon hade gjord när jag växte upp.
Även om jag inte har upplevt samma hemska saker som du berättat om, men ändå..
Ja, du har så rätt i att vi måste våga se när barn far illa.
Så otroligt starkt av dig att berätta detta och jag beundrar dig så mycket.
Stora Kramar till dig.
Hejsan!
Usch, vi är många maskrosbarn. Känner igen mycket av vad dus kriver, dock ingen våld eller märn i huset.
Jag blev fri när jag sa till mig själv att man behöver inte älska sina föräldrar.
Ja, om jag skulle flytta neråt nu så skulle det nog bli Halland för där jag jag vänner som bor och gillar platsen. Men nu stannar vi kvar här och flyttar till ett mindre hus när barnen har flyttat istället.
Ha det så bra och fin!
KRAMISAR i massor
Men jag gråter, kära du och dina syskon,,, jag orkar inte att barn och människor blir behandlade så, jag vill inte. Jag försöker iallafall stå upp för barnen och göra det som är bäst för dom. Fan alltså säger jag bara. Herregud min vän. Jag är lite låg idag för jag kunde inte sova för jag ältade i natt situationen med barnens far. Denna alkohol kan då ställa till det. Du, hur mår dina syskon idag? har dom det ok? kram
Det är med tårar i ögonen jag läser vad du skrivit... Så tragiskt att barn skall behöva växa upp så! Var det aldrig någon som uppmärksammade er situation, i alla fall när ni bodde ensamma med er mor och det var du som skötte allt?
Skönt att kunna komma över och förlåta, men det måste ha varit svårt!
Kram!
hej ;), kikar in för att se hur det är med dig i dag! Du jobbar ju såklart, det ska jag göra ikväll och jag har haft fullt upp med tvätt mm och bloggen ;) så jag har inte kommit iordning än. Kramar till min kära änglavän
oj vad du har varit med om!! Vilken styrka att dela med dig av detta men som du säger de finns säkert fler där ute! Det är galet att sånt här händer och att man inget märker som utomstående??
Att förlåta är absolut förlösande...vad hjälper det att gå om kring med hat och bitterhet...nä förlåta och jobba vidare låter då mycket bättre!
Du är stark!
Kram
Hej.
Det var kanske meningen med att det skulle vara problem att kommentera. Jag jag hoppas verkligen att han blir bättre snart, fick åka in akut igen igår pga fruktansvärda smärtor i huvudet så det blev ett till dygn på sjukhuset så nu är man slut.
Kram
ÅÅ det gör så ont i mig.
Min pappa drack väldigt mycket och han slog mig men jämför man med dig så hade jag det väldigt bra.
En bamse kram till dig
Vet inte vad jag skall skriva det finns mycket i mitt huvud nu men får inte ut det. Stor kram till dej
Börjar med att tacka för dina, som alltid urgulliga varma kommentarer.! Man blir bara såå glad av dig=)
Och sen då...
Jag blir helt tagen av vad du skrivit..Alltså herregud vilken uppväxt??!! Då blir man sen riktigt impad när du skriver att du vill inte ha ngt ogjort..eftersom det erfarenheter du har, har gjort dig till den du är idag..så j**la stongt.
Intressant läsning & BRA för dom som mår dåligt att se att det kan bli en lycklig person även då man kommer från dina omständigheter...så snällt att du delar med dig!
Stor varm kram till mig!
Hej, min vän!
Fick torka bort en och annan tår på min kind efter din berättelse! Man kan ju inte tro att det är sant, hur går man vidare i livet efter att ha växt upp på ett sådant sätt? Kanske får man en inre energi och kämparglöd!? Jag är stolt över dig!
Ha nu en riktigt skön onsdagskväll! Kramar i mängder till dig!
Hejsan!
Vilken gripande text. Jag skulle vilja fråga om det går bra att jag använder den i ett arbete jag gör nu på högskolan. Det är inget som kommer publiceras utan jag vill bara läsa upp den inför klassen. Vi läser beroendelära, och ska göra ett arbete om barn som växer upp i ett missbrukarhem.
med vänlig hälsning Malin
min mor och min far är båda alkholist.. jag hatar dom båda av hela mitt hjärta, jag har fortfarande kontakt med dom båda, båda dricker fortfarande, jag har en liten bror som jag har "uppfostrat" i 8 år som bor hos min mamma, hon dricker fortfarande, jag har anmält hon till soc, skickat in hon på behandlings hem, hon har gått AA 5 gånger.. inte fan slutar hon dricka, enligt mig betyder det att hon skiter i sina barn, hon skiter i sitt liv, hon kommer dö av att dricka sprit.. jag har bråkat med hon sen jag insåg att det inte var normalt att dricka sprit varenda jävla dag sen jag var 16 år, hon bryr sig inte ett skit... ska såna människor få leva? ingen ska behöva växa upp med en sån person enligt mej.
Jag kommer aldrig att förlåta
